Päron.

Smsade pappa nyss och skrev att jag förhandlat till mig en ny bra lön.

"Snyggt jobbat!

Jag är stolt över dig!"

Fick jag som svar.

Jag tror nog att pappa är som stoltast när jag lyckats med något som är inom hans område. När det är något han förstår sig på till 100 procent. Kort sagt, när jag gör något som honom.

Jag har funderat lite på det där med föräldrar. Hur mycket påverkar dom oss egentligen? För några år sen så var vi alla tvärtemot vad våra föräldrar var. Men nu börjar alla glida in i det där beteendet mer och mer. Vi blir mer lika våra förlädrar för var dag som går. Är det verkligen helt bra?

Jag upptäcker själv hur lika vi är i vår släkt. Och hur alla tar efter varandra. Liite oroväckande.

Fast Oskar den jäveln har bara fått allas bra sidor.

Meeen jag antar att man måste det om man ska ta över världen.

Det kommer ju trots allt bli vi Olssons tillslut.