Mobil.telefons.helvete!

Ikväll har jag kommit på vad grejen med min telefon är. Det är mitt samvete. Min ängel som sitter på min axel. Fast då är jag djävulen för jag tycker mest att ängeln är jäävligt irriterande.

Min mobil har ju som känt börjat att stänga av sig själv hela tiden. Ikväll var jag på bio så då stängde jag av den. Då får den vila tänkte jag. Men neeeej, den ska hålla på och snooza trettiotusen gånger. (Jag tror att den hämnas för att jag snoozar trettiotusen gånger varje dag.)

Sen får jag trettiotusen "Skaru me ut ikväll eller?"-sms. Men varje gång jag sen försöker ringa Rosanna eller Tom så ska den promt stänga av sig själv. Så fort vi ska bestämma mötesplats eller tid så stänger den av sig.

Tillslut blir jag så irriterad så jag sätter mig på tunnelbanan hem igen. DÅ ska den börja fungera igen. Då har jag ett samtal med Rosanna på hela tre minuter. OCH ett samtal med Tom på tre minuter. Och nu är den fortfarande på. Ett mirakel. ELLER så vill bara telefonen inte att jag ska gå ut.
Jag luktar skilsmässa. Det är inte okej beteende från en mobiltelefon jag äger. INTE OKEJ.