Pappa - En dag försent

Igår var det ju Fars Dag. Jag ringde honom när han var upptagen, men jag viskade iallafall Grattis på Fars Dag! Och sen hann vi inte prata mer. Och sen på natten kom karman.

Inatt så hade jag den värsta drömmen jag någonsin haft i hela mitt liv.

Jag drömde att pappas fot hade krånglat ännu mer och av någon anledning så hade infektionen spridit sig till resten av kroppen och han skulle dö. Han hade en dag på sig att leva. Och jag hann inte ens prata me honom igen förens det hände.

Sen stod jag där på hans begravning. Dom spelade låten Changes med David Bowie på pappas begäran.

Jag har nog aldrig gråtit så mycket. Jag hade liksom svårt att andas.

Och det värsta var att INGEN var där. Det var bara massa folk som jag inte kände. Och Rinki. Rinki var där! (Shit jag måste höra av mig till henne snart, hon är ju fan underbar vän.)

Men ingen från familjen, ingen av mina andra kompisar. Och det gjorde mig ännu ledsnare.

Men sen fortsatte livet efter det och jag mest bara grät hela tiden.

När jag vaknade så hade jag gråtit sönder min kudde också.

Och sen ringde jag pappa.

Jag ska aldrig aldrig ALDRIG ta dig för givet igen.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och trots allt så är du världens bästa pappa.

<3