Jag är ju en sjukt känslosam person. Jag följer typ baaara mina känslor hela tiden och tänker inte på hur det ser ut utifrån. Jag går all in direkt och det kan ju verkligen uppfattas fel. Men jag är ju en romantiker at heart. Jag har sett för mycket fantasy som J så fint uttryckte det. Det är så skönt att hon hajjar mig. Att hon inte ger mig pikar och blir irriterad på mig som alla andra verkar bli. Jag vill ha den där springa mot varandra, kyssas i spöregnet, undying love, haha.
Men jag är ju inte dum i huvudet liksom. Jag förväntar mig inte att det ska vara så. Jag förväntar mig inte att det kommer bli så, som alla killar verkar tro att jag gör. Jag kan också vara realistisk. Jag är bara kär i kärleken. Jag gillar att gå runt och tycka om någon sådär mycket. Som nu, det gör mig glad, han gör mig glad. Men ibland kanske jag visar sånt för mycket helt enkelt. Det är väl då killar får tuppjuck och panik. Men som sagt, DSY. Jag är inte Glenn Close i Farlig förbindelse. Jag kommer inte koka era kaniner, jag lovar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar