Slut

Jag är trött. Men jag kan inte gå och lägga mig. Jag är bara slut helt enkelt. Jag har ont i hela kroppen och jag sitter och tänker på skolan som börjar närma sig. Jag har en sjuk ångest när det gäller skolan. Jag vill verkligen inte börja igen. Det är så mycket med skolan som jag verkligen inte orkar ta just nu.
Alla uppgifter som jag måste göra innan jag börjar. Och sen när jag väl börjar så måste jag ta tag i allt. Alla som lär hata mig nu. Det känns som om en viss person har gått o berättat allt från sin sida till alla. Så nu är väl jag skolans hoe som är asfittig och känslokall. Det känns jobbigt eftersom jag gillar dom i min klass så jävla mycket. Dom är assköna människor och nu hatar alla mig.
Det jobbiga är att dom lär aldrig nånsin lyssna på vad jag har att säga. Visst, jag skulle också lyssna först och främst på min kompis. Men det känns som om min sida av saken också är förståelig. Om jag bara skulle få en vettig chans att förklara...
Palla asså. Hur kan det alltid va så jävla mycket drama i mitt liv? Fan intriger hela jävla tiden. Är det bara jag som är expert på att trassla in mig och klanta till det hela tiden? Jag börjar fan tro det. Anna lyckas ju aldrig få så mycket intriger som jag. Hur gör hon?
Kommer ihåg vår lunchkonversation för några månader sen och hon sa "Haha, du är ju värsta dramaqueenen Matilda" Sen dess har jag tänkt på det och det är fan sant.
Jag lyckas alltid ha någon ny intrig på gång och det händer alltid massa skit runt mig. Visst det är sjukt spännande och gör livet roligare. Men det är fan jobbigt ibland också. Så nu sitter jag här. I skiten. Som vanligt.
Oh what a beautiful life it is.