Inte okej.

Igår var jag förbannad. Ett litet tag.
Jag ska iväg och senfika med Rosanna och David. Jag ska vara i Hötorget 21.44. Jag har kollat.
Min tunnelbana går 21.30.
Jag snabbgår (ungefär som Lena 46 som brukar powerwalka varje söndagmorgon). När jag kommer till spärrarna står det Norsborg 1 min. "SL-minuter?" tänker jag. Kollar på klockan. 21.28. Jag hinner.
Springer försäkerhetsskull hela vägen på världens kanske längsta och långsammaste rullband.
När jag kommer ner ser jag tåget. YES!
Föraren står utanför sitt lilla skitbås. YES!
Springer fram till dörrarna. Dom börjar stängas.
Står framför dörren nu. Trycker på knappen.
En 14-årig liten tjej som ser ut som en hästtjej (Haha! Med dunväst!) dyker upp bakom mig.
Vi båda tittar bedjande på föraren.
Hon tittar tillbaka. Gör någon slags dryg utomjordlig-min. Går in. Stänger sin dörr. Och åker iväg.
Seriöst.
Hon kan inte fått ligga på minst 20 år.
Fine att inte jag får åka med! Jag hade högklackade, snörade stövlar, kort jeanskjol och skinnjacka. Men hästtjejen då!! Hon har tillomed matteböcker i famnen!
Come on!!
Då blir jag arg.
Jag ska stämma SL.
Jag ska stämma henne.
Hon ska minsann förlora sitt skitjobb och komma hem till sin tvåa ute i Hässelby och berätta för sina tre snorungar till barn att "Nej det blir bara makaroner idag för mamma har inte råd med köttbullarna nu när pappa supit till på soffan i sin nätbrynja och mamma fått sparken från sitt jobb som hon inte ens kan sköta trots att det involverar att typ trycka på en knapp"
Det är så det måste gå till.