Satt på tunnelbanan idag påväg hem 23.50. Fast nykter dårå. (Fint att jag var tvungen att lägga till det btw)
Jag älskar verkligen att iakta vissa människor på tunnelbanan. Vissa är liksom mer fascinerande än andra.
I Hötorget kliver det på en sån man som sätter sig mittemot mig. Han luktar som R brukade göra när han var full (vilket jag aldrig mött någon som gjort förut) så jag antar att mannen också är det.
Han liknar en vän till mig otroligt mycket. Fast en snyggare version.
Smal, lite stripigt kort hår med en sån där lång lugg som hänger ner i ögonen, glasögon, snyggt klädd i skinnjacka och sjal.
Han börjar fiffla med ett par iPod-hörlurar. Fast det sitter inte fast någon iPod i dom. Sen tar han upp något ur fickan. iPoden! Nej, en mobil.
"Nej nej lilla gubben det där kommer inte funka" tänker jag i moderlig röst. (Jag kan ha en sån i mitt huvud ibland)
Han har fått sms. Spännande. Han flippar på huvudet så att luggen ska åka bort från ögonen.
Han flippar huvudet rakt in i väggen på tunnelbanan. Han ser besvärad ut.
Här ska jag gå av. T-Centralen.
Jag får aldrig veta vad som hände sen.
Det gör mig orolig ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar