Folk asså. Man undrar ju... Del 5

Nu har hon kommenterat igen. Det här börjar bli riktigt spännande.

Anonym sa...
Det var absolut inte min menning att göra dig arg! Jag hittade precis din blogg och läste och hittade de inlägget. Att jag har valt att vara anonym beror helt och hållet på att du vet vem jag är och träffar på dig på olika ställen med mellanrum. Så jag väljer den fega vägen att vara anonym. Varför jag sa det nu? Absolut inte för att göra dig arg eller sårad. Ville bara att du skulle få veta liiite mer om hur det var. Jag trodde ni fortfarande var tillsammans när jag kom dit och såg honom som en vän jag skulle stanna å snacka med bara. Men sen berätta han att det var slut (dock en helt annan version en din) och ja, det ena lede till det andra. Ledsen om jag gjorde dig upprörd. Inte min menning!

Asså. Jaa. Vad ska man säga. Det är ju väldigt nobelt av henne.
Fast jag gillar nästan slutet bäst.
"Ledsen om jag gjorde dig upprörd. Inte min menning!"
HAHA, det var det dummaste jag hört. Hon framstår ju inte smartare direkt.
Hon trodde kanske på riktigt att jag skulle bli glad av att höra det.
"Ja men gud va skoj! Berätta mer. Hur va det? Naaw, va mysigt för dig"

Och jag vet ju tydligen vem det här är också! Det här har verkligen blivit ett mysterium som ska lösas. Spännande...
Undrar vem det kan vara.
Dom som känner mig vet ju också att jag inte kommer ge mig förens jag tagit reda på vem det är.
Inte för att hon ska få skit. Eller att nån ska få skit för den delen.
Jag tycker bara att hela grejen är sjukt komisk nu.
Den gör mig förbryllad.
VAR FINNS DOM HÄR MÄNNISKORNA?!
Jag måste veta.