And it feels... amazing!

Är det inte underligt hur man kan träffa en människa och allting liksom stämmer? Någon som man liksom omedelbart trivs med. Som man kan sitta och prata med allt om timme in och timme ut utan att det blir boring. Det är inte många människor som det känns sådär riktigt okrystat med liksom. Jag älskar när det händer.

Och så får man väl bara köra på nu och hoppas på det bästa. Förhoppningsvis går det vägen den här gången. Jag menar, NÅN gång måste det ju göra det.

Och det känns som som att maybe, MAYBE, this time skulle kunna vara en sån gång...