Höst

Vaknade upp imorse med Filip. Jag låg kvar i sängen och kollade på Idol och han sprang runt som en skållad bäver och spela massa musik. Sen åkte jag hem och va ute i trädgården och pysslade massa. Sen bestämde jag mig för att ta en liten paus. Så jag satte mig på trappen framför huset, käkade en banan och lyssnade på Good Riddance (Time of your life) med Green Day. Då kände jag liksom den där känslan. Den är svår att förklara. Jag var nöjd helt enkelt. Det är såhär jag vill ha det. Första gången på väldigt väldigt länge så känner jag bara; Nej, såhär ska det vara.
Det är något fridfullt över att sitta i trädgården. Jag kommer sakna det faktiskt. Det trodde jag aldrig. Men det jag kommer sakna mest med det här huset är dom där stunderna jag spenderat i trädgården. När jag pratat i telefon, målat, fikat eller helt enkelt bara suttit o funderat för mig själv. Ovärdeligt.
Och btw, Filip nu saknar jag dig =)