Jaha...

Ibland känns det bra. Det känns skönt att veta att man inte ska bli besviken o sårad av dig längre. Att du inte ska få behandla mig som du gjort igen.
Men sen så känns det så jävla jobbigt också. Som om man bara vill gråta hela tiden och aldrig gå ut igen. Allt som vi gått igenom tillsammans. Allt som vi gjort tillsammans. Så mycket som vi har tillsammans, och nu är allting borta. Det känns så värdelöst. Det här kommer vara det jobbigaste jag måste gå igenom. Jag saknar dig. Men det är bäst såhär.