Rasade samman för att växa ännu mer

Senaste året har ju som sagt varit minst sagt händelserikt. Jag har utvecklats på ett sätt som jag aldrig skulle anat. Så mycket har hänt som påverkat mig inte bara tillfälligt utan som även kommer följa med mig resten av livet.
Jag tänker på personen jag är nu och personen jag var för ett år sen. Jag har nog aldrig mått såhär bra med mig själv någonsin. Och nu vill jag inte förväxla det här med självupptagenhet och ego-fasoner.
Utan jag menar på ett Nu-vet-jag-äntligen-vem-jag-är-och-ganska-nöjd-med-det-sätt.

Jag har alltid varit väldigt osäker och otrygg i mig själv. Jag har alltid velat bättra mig och jag har aldrig gillat mig själv riktigt.
Under bara det senaste halvåret så har jag insett att jag faktiskt har en del bra kvalitéer. På riktigt. Det sorgliga är bara hur jag upptäckt det. Det krävdes att folk faktiskt talade om för mig att dom tycker att jag är smart, rolig och omtänksam för att jag skulle gilla mig själv. Jag skulle ju såklart velat upptäcka det helt själv. Men nu känns det som om huvudsaken är att jag faktiskt vet vem jag är nu.

Nu känner jag mig inte längre som en i mängden. Jag känner mig inte som den där tjejen som alla måste hälsa på 7 gånger innan dom faktiskt fattat vem hon var. För så har det varit. Hela mitt liv. Men nu har jag äntligen på något sätt lyckats slå mig ur det litegrann.

Nu vill jag bara vara sann mot mig själv hela tiden. Och visst, jag har väldigt mycket saker som jag borde jobba på. Men nu börjar jag iallfall veta vad dom sakerna är. Nu vet jag vad jag vill bli bättre på. Vad som ska göra mig till en bättre människa. För det vill jag bli.

Och så vill jag bara säga att jag är oerhört tacksam till dom personerna som hjälpt mig på vägen. Som fått mig att inse så mycket om mig själv som jag inte visste tidigare. Dom som alltid stöttade mig när jag var som mest nere. Dom som alltid fanns där. Och dom som jag inte alls känt länge men som gjort ett så starkt intryck på mig och även dom hjälpt till med att plocka upp mig.

Fanny & Åsa som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Dom har alltid funnits där. När jag varit ett svin, när jag varit ledsen, när jag varit slarvig, när jag satt mig själv i alla konstiga situationer. Dom har aldrig dömt mig, dom har aldrig svikit. Dom har bara varit där. Det är dom viktigaste personerna i mitt liv och det är dom bästa människor jag någonsin träffat och det kommer aldrig finnas någon som har en sån stark plats i mitt hjärta som dom två har.
Tom som alltid finns där. Vi har alltid haft en speciell kontakt och som utvecklats ännu mer på bara några månader. Men som man visste skulle komma någon gång. Jag tror jag aldrig kunnat identifiera mig med en annan människa så mycket som med Tom. Och han har hjälpt mig otroligt mycket.
Mamma och pappa som jag haft så otroligt mycket problem med. Men dom finns ändå alltid där på sitt sätt och jag älskar dom så otroligt mycket. Dom har uppfostrat mig till den jag är idag, och jag har dom att tacka för så mycket. Alla gör misstag och dom är trots allt mina föräldrar. Dom har alltid stöttat mig och uppmuntrat mig.
Rosanna som jag alltid varit så nära med. Vi har haft våra ups and downs men det kommer ändå alltid vara vi två. Jag kommer alltid älska henne. Och vi kommer alltid ha sjukt kul tillsammans.
Jossan som jag inte alls känt länge. Men hon har en förmåga att få en att må jättebra med sig själv. Hon är otroligt smart och kan se människor otroligt snabbt. Hon ser en nästan bättre än en själv. Har nog aldrig träffat en sån genomsnäll människa och godare person får man leta efter.
Filip som jag inte alls var tillsammans med så länge. Men han fick mig att se på saker från olika håll och han hade ett sätt som alltid kunde lugna ner mig. När jag mådde som sämst så kunde han plocka upp mig på topp igen in a heartbeat.
Emelie och Anna som alltid får mig att skratta och bli glad igen. Hur ledsen jag än varit.
Anna H som har haft sånt otroligt tålamod med mig under hela skoltiden. Jag har slarvat till allting så många gånger och ändå har hon suttit där bredvid mig och hjälpt mig med alla skoluppgifter och suttit där över ett antal kaffekoppar och lyssnat på min skit. Så mycket som jag uppskattar det som hon har gjort för mig...
Jenny som är min extra-syster. Som bara skiner upp världen. Som gör allting roligare, bättre och soligare. Utan henne hade jag aldrig klarat av våren 2007.
Oskar som är världens bästa bror. Finns ingen människa som han. Han är min ultimata förebild. Om jag fick välja en person som jag fick vara, då skulle jag välja Oskar. Han är den smartaste, roligaste, snällaste, duktigaste människan jag någonsin träffat.

Tack alla. För att ni finns. För att det är ni som är dom bra sidorna i mig.