Current mood: Pissed off

Tänkte bara säga att jag har en ny favorit. Kendra Wilkinson. Hon är helt jävla underbar! Love her!

To Do at the Valborg-weekend

Så. Nu har jag planerat lite här. Massor att göra massor att göra. Jag måste alltid planera all min tid, annars går det inte :P

To Do:

Onsdag (Valborg):

• Jobba
• Middag på Sturehof
• Grillning hos Helena
• Bli full...

Torsdag:

• Iron Man med Tompa (Woho!)
• Öla på Snaps
• Plugga (Men det finns utrymme för oplanerade händelser vilket lär hända efter några öl)
• Bomba valarna! (Eller iaf klä mig greenpeace och se hur många som märker att det faktiskt står Bomba valarna på mitt plakat istället för Rädda den utrotningshotade flugan som ingen bryr sig ett skit om...eller vad man nu demonstrerar om/för/mot (whatever) på första maj...)

Fredag:

• Plugga
• Gymma? :O
• Fira Anna
• (Juste, hitta någon slags present till henne också)

Lördag:

• Försöka hitta på nåt kreativt till Eric
• Plugga
• Fira Eric

Söndag:

• Plugga
• Vila och va bakis...

Och så hade jag tänkt att göra bort mig lite emellanåt också, men det brukar ju sköta sig självt. Behöver nästan inte anstränga mig för det! *tummen upp*

Rasade samman för att växa ännu mer

Senaste året har ju som sagt varit minst sagt händelserikt. Jag har utvecklats på ett sätt som jag aldrig skulle anat. Så mycket har hänt som påverkat mig inte bara tillfälligt utan som även kommer följa med mig resten av livet.
Jag tänker på personen jag är nu och personen jag var för ett år sen. Jag har nog aldrig mått såhär bra med mig själv någonsin. Och nu vill jag inte förväxla det här med självupptagenhet och ego-fasoner.
Utan jag menar på ett Nu-vet-jag-äntligen-vem-jag-är-och-ganska-nöjd-med-det-sätt.

Jag har alltid varit väldigt osäker och otrygg i mig själv. Jag har alltid velat bättra mig och jag har aldrig gillat mig själv riktigt.
Under bara det senaste halvåret så har jag insett att jag faktiskt har en del bra kvalitéer. På riktigt. Det sorgliga är bara hur jag upptäckt det. Det krävdes att folk faktiskt talade om för mig att dom tycker att jag är smart, rolig och omtänksam för att jag skulle gilla mig själv. Jag skulle ju såklart velat upptäcka det helt själv. Men nu känns det som om huvudsaken är att jag faktiskt vet vem jag är nu.

Nu känner jag mig inte längre som en i mängden. Jag känner mig inte som den där tjejen som alla måste hälsa på 7 gånger innan dom faktiskt fattat vem hon var. För så har det varit. Hela mitt liv. Men nu har jag äntligen på något sätt lyckats slå mig ur det litegrann.

Nu vill jag bara vara sann mot mig själv hela tiden. Och visst, jag har väldigt mycket saker som jag borde jobba på. Men nu börjar jag iallfall veta vad dom sakerna är. Nu vet jag vad jag vill bli bättre på. Vad som ska göra mig till en bättre människa. För det vill jag bli.

Och så vill jag bara säga att jag är oerhört tacksam till dom personerna som hjälpt mig på vägen. Som fått mig att inse så mycket om mig själv som jag inte visste tidigare. Dom som alltid stöttade mig när jag var som mest nere. Dom som alltid fanns där. Och dom som jag inte alls känt länge men som gjort ett så starkt intryck på mig och även dom hjälpt till med att plocka upp mig.

Fanny & Åsa som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Dom har alltid funnits där. När jag varit ett svin, när jag varit ledsen, när jag varit slarvig, när jag satt mig själv i alla konstiga situationer. Dom har aldrig dömt mig, dom har aldrig svikit. Dom har bara varit där. Det är dom viktigaste personerna i mitt liv och det är dom bästa människor jag någonsin träffat och det kommer aldrig finnas någon som har en sån stark plats i mitt hjärta som dom två har.
Tom som alltid finns där. Vi har alltid haft en speciell kontakt och som utvecklats ännu mer på bara några månader. Men som man visste skulle komma någon gång. Jag tror jag aldrig kunnat identifiera mig med en annan människa så mycket som med Tom. Och han har hjälpt mig otroligt mycket.
Mamma och pappa som jag haft så otroligt mycket problem med. Men dom finns ändå alltid där på sitt sätt och jag älskar dom så otroligt mycket. Dom har uppfostrat mig till den jag är idag, och jag har dom att tacka för så mycket. Alla gör misstag och dom är trots allt mina föräldrar. Dom har alltid stöttat mig och uppmuntrat mig.
Rosanna som jag alltid varit så nära med. Vi har haft våra ups and downs men det kommer ändå alltid vara vi två. Jag kommer alltid älska henne. Och vi kommer alltid ha sjukt kul tillsammans.
Jossan som jag inte alls känt länge. Men hon har en förmåga att få en att må jättebra med sig själv. Hon är otroligt smart och kan se människor otroligt snabbt. Hon ser en nästan bättre än en själv. Har nog aldrig träffat en sån genomsnäll människa och godare person får man leta efter.
Filip som jag inte alls var tillsammans med så länge. Men han fick mig att se på saker från olika håll och han hade ett sätt som alltid kunde lugna ner mig. När jag mådde som sämst så kunde han plocka upp mig på topp igen in a heartbeat.
Emelie och Anna som alltid får mig att skratta och bli glad igen. Hur ledsen jag än varit.
Anna H som har haft sånt otroligt tålamod med mig under hela skoltiden. Jag har slarvat till allting så många gånger och ändå har hon suttit där bredvid mig och hjälpt mig med alla skoluppgifter och suttit där över ett antal kaffekoppar och lyssnat på min skit. Så mycket som jag uppskattar det som hon har gjort för mig...
Jenny som är min extra-syster. Som bara skiner upp världen. Som gör allting roligare, bättre och soligare. Utan henne hade jag aldrig klarat av våren 2007.
Oskar som är världens bästa bror. Finns ingen människa som han. Han är min ultimata förebild. Om jag fick välja en person som jag fick vara, då skulle jag välja Oskar. Han är den smartaste, roligaste, snällaste, duktigaste människan jag någonsin träffat.

Tack alla. För att ni finns. För att det är ni som är dom bra sidorna i mig.

Folk asså. Man undrar ju... Del 2

Oj! Jag hitta en till intressant bild. Vill först bara påpeka att jag inte lägger upp nån bild på honom som jag faktiskt letade efter från början.
Men nu har jag iallafall hittat en till bild. Och det intressanta med den här bilden är kombinationen av personerna och namnen.
Uffe von Roth och Fredrik af Klercker
Jaa, jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än så. Enjoy!

Folk asså. Man undrar ju...

Satt nyss och googlade mitt senaste "ragg" (haha) och då hittade jag en bild på honom i en serie från Stureplan 1 år. Där hittade jag även en bild på denna...person (Tito Frez). Vill bara påpeka att han gör mig lite illa till mods. Obehaglig är ett av orden som comes to mind.

Vet skäms!

Hatar alla som åker utomlands. Nu är jag också utomlands säger vi.
Typ Thailand. Eller Egypten. Så det så!

All by myself

Idag var jag ute och gjorde lite me-grejer. Promenerade i Vasaparken. Satt och ritade på ett café. Det är skönt att göra sånt ibland. Jag blir så beroende av andra människor ibland att man glömmer bort att det faktiskt går att vara ensam. Annars är jag ju bara ensam hemma i lägenheten. Och det är ju samma gamla vanliga varje gång. Skönt att komma ut ibland också. Och se att det faktiskt inte är så farligt som det verkar. Faktiskt rätt skönt. Man behöver liksom inte anstränga sig.


Och så har jag en ny favorit. Förut var jag ju förälskad i den där charmiga sidekick-Moose, men den perioden är officially over. Nu är det Helo i Battlestar Galactica som gäller. Mest bara för att han är sjukt snygg och manlig och pilot. Hett som fan. Plus att han är sådär fint varm och omtänksam. Kan det bli fel?

Helt obegripligt för mig

När jag är ute och rör mig och tittar på folk så är det ju oftast i stan. Jag bor i stan, jag jobbar i stan, jag går ut på stan. Då blir det så. Men idag skulle jag hem till mamma i Nacka på middag och då tog jag en sväng till Forum innan.

Och när man går runt där så undrar man ifall Nacka är lite efter i tiden. Eller bara allmänt efter. Jag var där på eftermiddagen och det är precis när alla Ekliden-elever har slutat för dagen.

Helt sanslöst. Jag ser så sjukt mycket välklädda människor varje dag att jag glömt bort att det finns dom som verkar klä på sig i mörkret. Speciellt tjejerna. Dom ser alla likadana ut, och det har dom gjort ett tag nu.

Vad är grejen med världens största dun-jacka och Idomin-vita läppar. Sen ser det ut som hela högen har knullat i en risbuske. Varför vill man se ut så?

Och inte nog med det, dom har fan sett ut såhär ett bra tag nu! Nån gång måste dom väl klä på sig och sminka sig i ljuset också tycker man.

Machine

Haft en bra dag idag i största allmänhet. Var och käkade lunch med Anna också. Och jag hade missat hennes födelsedag!! Pinsamt värre =/ Så, Grattis i efterskott gumman!! Fick ju värsta bästa fickpluntan med döskalle på när jag fyllde år liksom.

Nu sitter jag här hemma och ska plugga. Dags för: Realtidsgrafik - Machine till Bungie.
Dimensions: 10’h x 10w’
Textures:
• 1 ‐ 512x512 diffuse/color map,
• 1 – 512x512 normal map,
• 1 – 512x512 specular mask (can be placed in alpha channel of diffuse),
• 1 ‐ 128x128tiling detail map
Poly Count: 800 triangles or less

Det där med 800 polygoner känns lite halvkackigt faktiskt. Jag som gillar att göra mina saker i 2.000.000.000 polygoner typ :P

Glömde nästan dagens roligaste! Kojo kommer in i köket på jobbet, slänger en tidning på bordet och ser allmänt missnöjd ut. "Vad är det?" frågar jag. "Kolla på det här!" får jag till svar och han pekar argt på tidningsuppslaget. Där står en man framför Södertäljes infartsskylt. Södertälyeah! Klockrent! Haha!!

Vadå? Jag önskar att jag bodde i Södertälyeah precis som du Kojo! ;) HAHA

Skoluppgifter - Vi har hela listan!

Okej, nu har det tagit otroligt lång tid för mig att avsluta dom där jävla skoluppgifterna. Dom senaste veckorna har jag iochförsig skärpt mig riktigt bra. Men nu är det verkligen dags att lägga på ett kol. Och nu tänkte jag att folk ska lära sig att inte be om min uppmärksamhet eller sällskap tills jag är klar. För jag har sjukt svårt att säga nej till folk när dom ringer och ber mig att hitta på sjukt roliga saker med dom. Så nu ska ni veta att jag inte gör något förens dom här uppgifterna är avklarade!

Uppgifter kvar:
Compositing:

• Beachboll mot green screen
• 3D-trackad scen

Bild:

• Cylindergubbar med muskler
• Lerskelett med muskler
• Lerfigur av min beast-karaktär

Realtidsgrafik:

• Low poly sci-fi maskin

TD:

• Rigga människo-skelett

Rendering:

• Optimering & diagnostik
• Vinglas med både ljus & mörk bakgrund
• Mjölk
• Mobiltelefon

Projekt:

• Showreel
• Fördjupningsuppgift

Sådär, här ser ni vad jag har kvar att göra tills jag kan gå utanför dörren igen.

Specifika komplimanger - Love it!

Jag älskar specifika komplimanger. Då känns det som om man verkligen tänkt igenom dom liksom. Som igår när vi efterfestade så kläcker Tony (som jag sagt två ord till tidigare typ) ur sig

"Fan va snygg du skulle vara i en Liselott Watkins Miu Miu-klänning!!"

Sånna komplimanger gillar jag. Underbart gulligt =) Det va han också btw!

Pik så det skriker om det

Läste det här på aftonbladet.se nyss och jag tar åt mig som fan. Dom har skrivit om mitt liv! :O
Hmm, undrar varför jag gått upp i vikt *tänk tänk tänk*

Därför stramar brallan
5 skäl till viktuppgång

5 vanliga viktfällor

1. Stress
Det är svårt att hinna planera in bra mat när livet går för fort. Hämtmat och halvfabrikat är räddaren i nöden stressiga dagar.
– Mat som ger mycket kalorier, och inte så mycket näring, säger Josefine Jonasson.
Är du hänvisad till take away – undvik friterad mat och feta röror.

2. Nya matvanor
När allt går som på räls är det lätt att börja slarva. Unna sig en bulle här, en chokladkaka där.
– Visst kan man äta bakverk och godis ibland, men blir det för mycket går man upp i vikt.
Ta kontroll. Bestäm hur mycket du ska äta per vecka och håll dig till det.

3. Flytt
Att flytta innebär ofta ändrad resväg till jobb och skola. Är du van att ta pendeln, och byter till bil, går du lite färre steg varje dag. Något som på sikt påverkar vikten.
– Det kan verka obetydligt, men de små valen avgör vad vi väger.

4. Skippad träning
När man väl fått in vanan är det lätt att hinna med träningen. Men det krävs så lite för att stjälpa rutinen: en långdragen förkylning, en hektiskt jobbvecka eller tappad lust.
– Slutar man träna måste man justera maten också. Åt du ett extra mellanmål när du tränade? Sluta med det, så borde du hålla vikten, tipsar dietist Josefine Jonasson.

5. Nytt jobb
Vi spenderar en stor del av vår vakna tid på jobbet. Ändrade arbetsförhållanden kan påverka vikten. Försök att röra på dig, även om du sitter på ett kontor hela dagarna: Stå upp vid skrivbordet, gå till din kollega i stället för att mejla och ta alltid trapporna, inte hissen.