torsdag 6 mars 2008

Å att hoppas på nåt fint, e o skjuta sig i huvudet

"Matilda. Du kommer krossa mitt hjärta. Jag vet det. Om två veckor hittar du kanske nån ny snubbe som är snyggare och mer spännande än mig. Men om jag får vara såhär lycklig som jag är nu i två veckor till så är det värt det. För Matilda jag tror jag håller på att bli kär i dig."



Jag undrar bara. Vad hände?
Hittade en lapp idag där jag skrivit ner det här för några månader sen. Så att jag skulle komma ihåg det. Så att jag alltid skulle minnas att någon faktiskt sagt så till mig. Att han faktiskt sagt så. Som så många andra fina saker han sa till mig. Och ni tycker att det är konstigt att jag saknar honom?
Varför, å varför blev det då tvärtom? Varför är det då jag som står här med krossat hjärta?

Inga kommentarer: