Ångest och depression

Jag bara fortsätter neråt. Det går bara utför hela tiden. Om det fanns en botten skulle jag slagit i den för längesen. Men det verkar ju inte finnas någon botten. För när man tror att "Nu. Nu kan det inte bli värre" så fortsätter jag falla.
Och nu hatar jag inte bara allting runt omkring mig, nu hatar jag mig själv också. Känner mig totalt jävla värdelös. Och ingenting går rätt. Oturen slutar liksom aldrig. Det slutar aldrig hända grejer som drar mig ännu längre ner.
Nu känns det som om att det här måste få ett slut. Om jag fortsätter må såhär så vet jag inte var jag ska ta vägen med mig själv.
Men jag är så trött på det. Jag är trött på att sitta o gråta varje gång jag är själv. Jag är trött på att tillomed dom låtar som gjorde mig glad tidigare numera får mig att börja gråta.
Imorse tappade jag pudret i golvet och det gick sönder, jag började gråta.
När jag skulle hem idag så missade jag bussen, jag började gråta.
Jag skar mig på osthyveln för 30:de gången, jag började gråta.
Juicen var slut, jag började gråta.
Ser ni ett mönster här?

Plus att jag inte har någon mobil längre. Isn't life just wonderful?!
DÖ