torsdag 16 augusti 2007

The ones we are stuck with

Du är en bortskämd skitunge.
Du säger att du hatar honom.
Det gör mig så jävla arg. Du vet ingenting. Tror du att du haft det jobbigt med honom?
Bortskämda skitunge.

Jag har fått leva med det i 19 år. Du vet ingenting. Hela tiden har jag fått vara den ansvarsfulla som måste ta hand om det. Jag har fått stå ut med det hela mitt liv. Och jag kan inte bara gå, det kan du. Det hjälper inte heller att hon dumpar det på mig. Vill att jag ska göra något åt det. Som om det är mitt ansvar. Som om jag inte redan försökt hela livet. Tror du förresten att jag har haft det jättelätt med henne eller? Tror du att jag har haft det lätt med nån av dom?
Du vet ingenting.

Det är kul att jag har ångest över lördag. Ångest över att jag vet vad jag kommer få höra. Jag kommer få höra det som jag fasat för nu i flera veckor. Jag vill inte gå dit. Jag vill inte höra kommentaren. Det är en kommentar som jag hört så många gånger förut. Men på något sätt känns det jobbigare nu. Det känns som om det kommer fastna mer den här gången. Det ska bli spännande bara att höra vilken variant hon kör med den här gången.
"Jag tog mindre mat till dig för du behöver tänka på din vikt"
"Har du gått upp i vikt?"
"Jasså, har du blivit lite tjockare i sommar kanske?"
"Har du lagt på dig några kilon?"
"Jag tycker inte att du ska ta sås till maten, du måste tänka på din vikt"
"Vill du ha en jättebra diet av mig?"
"Ska du inte börja träna lite mer?"
Kul... Det här ser jag framemot...

Inga kommentarer: