Tycka synd om sig själv eller inte? Det är frågan...

Ibland tycker jag lite synd om mig själv... Men efteråt så känner jag mig alltid så skyldig. Som om man absolut inte får göra det, för då är man en dålig människa. Men jag menar, varför kan jag inte få göra det för? Man får ju tycka synd om andra människor, kan man inte få tycka synd om sig själv också då? Jag går väl också igenom jobbiga saker?

Ibland när jag tänker tillbaka på allting som jag har fått gå igenom så undrar jag varför jag är på så jävla bra humör. Ta till exempel allting som hänt December-April. Hur fan klarade jag mig igenom det? Det måste vara dom absolut jobbigaste månaderna i mitt liv. Jag var konstant utmattad i fyra månader. Sen om man lägger till allt familjeskit.

Märkte häromdagen att jag sa "Man vänjer sig". Varför sa jag så? Så ska det inte vara. Ska man vänja sig vid att inte känna sig bekväm i sitt eget hem? Och ska man vänja sig vid att alltid bli sviken och besviken?

Sen undrar jag hur det kommer sig att dom människor jag älskar mest sviker mig? Är det inte dom som ska beskydda mig, få mig att känna mig trygg och alltid finnas där för mig? Eller är det bara min uppfattning av vad man gör för dom man älskar? Visst, alla människor felar någon gång, alla gör misstag. Men varför gör man misstag efter misstag konstant och sårar den man älskar gång efter gång? När dom mycket väl vet att dom gjort fel.

Det är framför allt två människor jag pratar om nu, och jag tror inte jag behöver säga vilka för jag tror att ni som känner mig vet vilka det är.

Ibland när jag är nere och på dåligt humör så önskar jag att jag bara kunde rabbla upp allting som jag gått igenom, som jag mår dåligt av, som alltid finns där i bakhuvudet. Bara så att alla kunde förstå varför jag är så deppig.

Men som tur är så är jag oftast på bra humör nu när jag är med andra. Det är när jag är själv som allting kommer upp igen, och man börjar tänka på allt gammalt skit. Men det är väl bara bra antar jag. Så att det inte går ut över dom människor som gör mig glad. För dom är guld värda. Jag skulle aldrig klarat av att gå igenom det här utan er. Det är ni som gör livet värt att leva. Det ska ni veta =)

Vissa småsaker gör mig riktigt glad, som man går och tänker på i flera dagar.
"Du är jättesnygg idag" är en av dom. En annan är att döpa ett lager till "PUSSPUSS". En till är att säga "KOM HIT NU SNOR!" när man har det jobbigt. Ni vet verkligen hur man gör mig glad =) Det är småsakerna som räknas. Tack.