Coop Nära - Krogoutfit vs. Lodare

Jag har upptäckt att jag har en ny rutin. När jag går och handlar på Coop Nära, som är närmaste mataffären till vår lägenhet, så handlar jag alltid samma sak. Lättmjölk och antingen Marabou Gräddnougat eller någon slags matlagningsgrädde. Och jag handlar alltid med mynt. Mycket mynt. (Dvs. left-overs från krogen dagen innan)

Dessutom har jag en Coop-outfit. Jag kommer antingen i krogkläder (a.k.a Dagen efter) eller i så lodiga kläder som möjligt och ser allmänt död och bakis ut (helst med solglajjorna på också).

Så nu har jag börjat fundera på hur det ser ut i ögonen på Coop-jobbarna.

Med tanke på att dom garvar varje gång jag skramlar upp mina mynt ur jackfickan. Och så ger dom mig den där minen "Haha, ja jag anade nästan det".

Så nu funderar jag på att gå dit i min gulligaste rosa-vita klänning, välsminkad, köpa 3 kg grönsaker och slänga upp en fem-hundring på kassan.

Sjömat och rockfolk

Gårdagen var min paus från isoleringen. Kvällen började med att jag och Yaouza drack vin och kollade på Step Up 2 The Streets. Efter att vi kutat hela rullbandet ner till tuben som vanligt, så åkte vi till Gamla Stan för Johans födelsedagsfest. Där det bjöds på vin i mängder och guacamole som fick Tinas smaklökar att go crazy :P haha

Senare drog vi till Riche för ännu mer vin och lite armbrytning på Michelles begäran of course.

Som vanligt så var vi sist kvar när ljuset var tänt. Men vadå, två är ingen tid för att åka hem. Så i vanlig ordning så blev det utflippad efterfest hos Tom. Fanny var piggare än ever och när inte Åsa däckade lite här o var så posade dom med grisen. Som jag faktiskt åt av tro det eller ej.

Sen blev det You Tube i mängder och Fanny som fick nån slags speed-attack och antastade stackars däckade Åsa.

Dagen efter blev den bästa dagen på väldigt länge. Jag och T gick världens längsta promenad i solen längs vattnet. Sen blev det guldbrunch på Grand Hotel. Det var verkligen bästa brunchen på länge. Det bästa var det lilla silverfatet med dom små marmelad-burkarna, mini-muffinsarna, mini-kanelbullarna och den otroligt goda nypressade juicen. Jag tror jag ska börja göra sån där jättefin brunch åt mig själv varje helg. Det ger liksom lite extra lyx till vardagen.

Det var iaf otroligt kul. Av någon anledning så har man alltid sjukt roligt när man är med honom. Han får liksom allting att verka så toppen. Det kan vara nån sjukt kackig grej, som att halka i en decimeter fågelskit på O-ringen. Men helt plötsligt vill man göra det själv, för det låter så otroligt kul när han berättar om det. Fler sånna människor vill vi ha. Wonderful.

Fattiglapp

Idag var jag på Åhléns och skulle köpa hårbalsam för en rabattkupong på 20% som jag hade där. SÅ fattig är jag. Jag måste köpa hårbalsam på rabattkupong, annars går det inte. Jag hade tillomed gått och väntat på att den ska börja gälla, så jag kan köpa hårbalsam. Så när jag står där i kassan så påpekar kassörskan att kupongen inte gäller på Åhléns City. Den gäller INTE på Åhléns City. Då undrar jag bara. Hur fan tänkte dom då? Är det bara för att jävlas? Va fan ska man va me i Åhléns Club för om all rabattskit man får inte ska gälla på det största Åhléns i hela Sverige. Då köpte jag inte hårbalsamet. Av ren princip.



Idag hittade jag äntligen min bruna D&G-väska. Har letat efter den nu sen vi flyttade in. Den låg undanstoppad under sängen bakom en säck med oidentifierat innehåll av någon anledning. Då kan jag iallafall byta väska lite. Så man inte känner sig likadan varje dag. Woho, en ny grej. Nästan.

Och så hittade jag några linjära skärsår på tummen idag. Det ser ut som om jag försökt ta livet av mig genom att skära mig i tummen. Det är lite halvkackigt faktiskt.

Min vardag känns otroligt händelserik nu när jag bestämt mig för att inte träffa någon, isolera mig och bara plugga. Det har gått i tre dagar hitintills. Hur länge tror ni att Tor klarar sig utan att fylla sin vardag med intriger och festande?
Jag skulle gissa på inte så länge...

Dansfilmer - Nya grejen

Asså jag har hittat en ny grej. Dansfilmer.

Det är en rätt så otippad grej att komma från mig. Dom flesta dansfilmer suger verkligen.

Men jag är helt fascinerad av dansare. Det är så jävla roligt att titta på.

Senaste filmen är Step Up 2 The Streets.

Dansarna i den är fan fantastiska. Dom är inte otroliga, dom är O-Troliga som Fanny skulle säga.

Jag sitter helt stum. Filmen sög. Men koreografin och musiken. Asså... Aa.. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill också vara dansare!

Helgens bravader

Ännu en lång helg förbi.

Fullt upp som vanligt men ändå inte.

Jag har inte gjort något vettigt, men oh så kul jag haft.

Påsken har fyllts av konserter, kontorskrök, ostbrickor, animerad film, rödvin, alldeles för påträngande raggningsförsök, påskmiddagar, fylleätande av gris och världens godaste Shiraz, Bim, kändis-skådning, konstiga däckningar, fyllemat 3000 a la Michelle, underliga idol-upplevelser och så var den obehagliga indiern med på ett hörn också.

Men nu är påskhelgen slut och jag ska gå i ide. Jag ska totalt stänga in mig och plugga tills jag får den här skiten ur världen. Jag ska på Johans födelsedagsfest på fredag, men that's it. Resten av tiden ska jag vara en duktig flicka. Eller så gott det går iallafall...

Och så vill jag bara säga; På Bimbadgen, boom baby!

Föhållanden - Det kan va så olika det där...

Av någon anledning så har jag på senare tid börjat tänka en del på förhållandet som jag och R hade. Det kommer upp då och då. Det var ju (och är fortfarande) en stor del av vem jag är idag. När det gäller oss två så har alltid folk en tendens att tycka mycket. Folk tycker rätt mycket i största allmänhet, men det känns som att det varit ovanligt mycket prat om vårt förhållande.
Jag tänker tillbaka lite på hur vi hade det.
För inte så längesedan var det enda jag kunde se våra sista månader. Och av någon anledning definierade jag hela vårt förhållande baserat på dom. Det var fel av mig.
Nu känns det som om jag kunnat ta ett steg tillbaka och se på helheten.
Nu när jag tänker tillbaka så väljer jag att se dom sakerna som gjorde det så bra. Varför ha dåliga minnen när man kan ha bra?

Från allra första början var vårt förhållande extremt intensivt, och det var det i två år till efter det. Det var liksom vi. Så skulle det vara. Vi var blixtförälskade och kunde inte släppa varandra, och så hade vi även legendariska storbråk som hela Sthlm fick höra kändes det som ibland. Det hade sina extrema lågpunkter, men även extrema höjdpunkter. Och det var värt det. Tack vare dom höjdpunkterna.
Dom stunderna som jag tänker tillbaka på som var bäst. Det var dom som det bara var vi två som satt och pratade i flera timmar. Trots att vi varit tillsammans varje dag i två år så lyckades dom aldrig ta slut. Av någon anledning så kommer jag alltid att tänka på samma tillfälle först, när någon nämner vårt förhållande.
När vi låg vid poolen i Thailand och pratade om våra liv i flera timmar.

Sen finns det många andra saker som jag minns bäst. Och som va bäst.
Hur han alltid brukade retas med mig och vi garvade i flera timmar.
Hur vi kunde se en reklamfilm och han kunde få för sig att Den där! Den där människan borde skjutas! Hon borde inte ens få leva!
Hur vi kunde göra saker, bara jag och han, och det var hur kul som helst.
Hur vi brukade ligga bredvid varandra tysta på klipporna på sommaren och bara ha det hur bra som helst.
Hur jag bråkade om mina Star Wars-filmer och han om sina jävla Wallander-filmer.
Hur vi spenderade varje dag tillsammans men tröttnade aldrig.
Hur vi brukade kalla varandra bögröv och tjockis.
Hur vi brukade sitta på balkongen, jag solade och han löste korsord.
Hur kul vi alltid hade när vi reste bort tillsammans.
Hur han brukade överraska mig i skolan.
Hur vi kunde titta på 7 miljonärer om och om igen.
Hur lika vi var...
Hur olika vi var...

Tänka sig så olika förhållanden kan va utifrån och innifrån.
Jag ska aldrig mer döma något förhållande eller någons pojkvän/flickvän.
Vi utifrån vet ju faktiskt inte.

"Men ibland när jag vilar och tänker och så..."

Dom senaste dagarna har jag funderat rätt mycket.
På vem jag vill vara och hur jag vill att andra ska se mig. Jag vet ioförsig inte hur andra ser mig men jag kan tänka mig hur iallafall. Och jag vet inte om det stämmer, men om det stämmer så gillar jag det inte. Man vet ju inte riktigt hur det ser ut utifrån.
Om jag tänker efter så är jag ju jättejobbig. Slarver är nog bra ord.
Jag är en slarver.
Slarvar till konstiga situationer.
Slarvar bort mig.
Slarvar till konstiga fyllor.
Slarvar bort saker.
Slarvar till mitt skolarbete.
Slarvar med städning.
Slarvar med måsten.
Slarvar med sömn.
Slarvar med att ta hand om mig själv.
Slarvar med träningen.
Slarvar med kompisar.
Slarvar med killar.
Slarvar med jobbet.

Men nu jävlar. Nu är det dags för en ändring! Nu är det dags att bli den jag vill vara.
Jag har ändå kommit en bra bit på vägen. Det är vad jag hört iallafall. Och vet ni vad! Det känns lite så faktiskt...

Superhjältar och annat tjaffs

Nörd. Jag vet. Jag måste bara.

Igår var vi på Obaren och där träffade vi några killar varav en har ljusblå tröja med röd slips. Det första Tom säger är Superman! Vilket inte jag tycker är helt okej med tanke på hur otroligt gay den här killen var och hur otroligt inte gay Superman är.

Sen började vi såklart diskutera Superhjältar. Mitt och Toms favoritämne börjar jag tro. Då visar det sig att dom här kilarnas favvo-superhjälte är Fantomen. Fantomen liksom! Okej visst att man kan älska att han har en döskalle-ring och har massa djungelordspråk som handlar om honom. Men kom igen. Hans dräkt är lila!! Need I say more...

Sen så började ju vi såklart babbla om Batman. För HAN är ju ändå den coolaste och bästa superhjälten. Det är tillomed konstaterat att om alla superhjältar skulle slåss mot varandra så skulle Batman vinna. Kolla på honom liksom!

Men nu tänker jag såhär; Iron Man är jävligt underskattad. Varför har han typ aldrig fått lika mycket uppmärksamhet som dom andra innan? Det är ju nästan ingen som vet vem det är ens en gång. Han är ju minst lika ball som alla dom andra om inte bättre! Han är ju liksom också min favorit. Hm... jag kan inte välja...

Önskelista

När jag får pengar då...

Okej en del av det där är lite önsketänkade för min del, men you get the picture!

Plus en London-resa, Hästpojken-konsert och Where the action is.

Och så kanske man ska betala räkningarna också...

Jaja, man kan få drömma iallafall!

Här är den.

Som blivit något av en återkommande känsla

Vill ha

Nu vill jag ha igen.
Alla va på Riche i fredags, men det enda jag kunde koncentrera mig på var Peters iPhone. Den är ju alldeles för underbar. Jag vill ha!
Och så hade han en bild på mig där också vilket var mystiskt. Jag såg hysteriskt glad ut. Underligt.

Å att hoppas på nåt fint, e o skjuta sig i huvudet

"Matilda. Du kommer krossa mitt hjärta. Jag vet det. Om två veckor hittar du kanske nån ny snubbe som är snyggare och mer spännande än mig. Men om jag får vara såhär lycklig som jag är nu i två veckor till så är det värt det. För Matilda jag tror jag håller på att bli kär i dig."

Jag undrar bara. Vad hände?
Hittade en lapp idag där jag skrivit ner det här för några månader sen. Så att jag skulle komma ihåg det. Så att jag alltid skulle minnas att någon faktiskt sagt så till mig. Att han faktiskt sagt så. Som så många andra fina saker han sa till mig. Och ni tycker att det är konstigt att jag saknar honom?
Varför, å varför blev det då tvärtom? Varför är det då jag som står här med krossat hjärta?

Kreativiteten=Död

Ååååh, försöker rita creatures, min specialitet. Men det är helt stopp i hjärnan! Allt jag kan göra är att rita av andras, och hur kul är det? =(

What is love!?

Trots mitt melt-down i lördags så blev helgen väldigt bra!

Lördagskvällen va ju roligaste ever. Jag och Fanny vinade hos Tom och You Tubade alla 90-låtar som vi kunde komma på. Att det kan va så party o att man kan ha så jävla roligt med bara en o samma person är fan helt otroligt. Eller som Fanny skulle säga; "Det är inte otroligt utan det är O-troligt!"

Sen kan vi ju räkna bort våran promenad i regnet, för när vi kom tillbaka hade vi lika kul igen!

Sen vare den bästa söndagen på länge. Vaknade, låg kvar och snacka o sega massa, satte mig och jobbade/spelade Star Academy, gick till Jimmys Steakhouse med Tom och company som precis kommit från Barca, drack lite kaffe, drack lite öl, åt lite hamburgare, drog tillbaka till Tom, tittade på Terminator 2, lyssnade på lite fylleprat från Fanny, somna. Underbara söndag!

Och sen skulle jag bara vilja säga att Fanny och Åsa är finast i världen.

I fredags när jag och Åsa satt på bussen och var påväg hem så mådde hon lite dåligt. Så hon tog min hand i sin, lutade huvudet mot min axel och sa "Vilken tur att jag har dig Torpa".

Igår trodde Fanny att jag var ledsen fast jag bara hade fått en dammtuss i näsan. Så hon tog min hand, höll om mig och pussade mig på tinningen. Vem säger att man behöver killar? Jag har ju faktiskt Fanny och Åsa...

Not fine.

Nu gör jag det igen. Gråter över ingenting. Jag hatar det.
Vad hände med mig? Jag känner inte igen mig längre. Jag gör saker som jag aldrig skulle ens tänkt på innan. Jag beter mig som jag vet inte vad. Jag är otrevlig och tappar tålamodet. Jag glömmer och skiter i. Jag tappar kontrollen och är inte den vän jag borde vara egentligen. Jag hör hur jag själv låter och jag hatar mig själv för det men kan inte stoppa det. Jag har ingen självkontroll kvar alls längre. Jag dricker och glömmer bort hur jag egentligen mår. Då är det bara jag. Då är det som det brukade vara. Då är jag mitt glada jag igen.

Dom senaste veckorna har varit bra. Jag har varit superglad jättelänge. Nu börjar det väl komma ikapp mig antar jag. Jag var väl inte helt okej. All skit fanns fortfarande kvar. Den sitter där fortfarande, inpräntad i bakhuvudet.
Hur länge kommer det vara så?
Ska jag behöva vara rädd för att bli glad eftersom det kanske försvinner nästa dag?

Hur mycket har det egentligen påverkat mig att bli sviken av nästan alla jag litat på?